Vi undviker alla skam - och betalar priset för det

Undflyende Uffe skäms över den bristfälliga rapporten. Han har inte haft enerigi lägga den tid som behövs för att leva upp till de förväntningar han vet att chefen har på hur den ska skrivas. Istället för att berätta det och be om hjälp, sjukskriver han sig. Han svarar inte när det ringer utan ligger i soffan framför Netflix. Att han kommer att förlora jobbet finns ändå inget att göra åt. Hur det ska gå med lägenhetslånet orkar han inte tänka på. Det är ändå inget han kan göra åt.

Självhatande Sofia ber om ursäkt så snart hon kommer in i personalrummet. För femte gången den här veckan är hon sen. De andra i arbetsgruppen suckar och skakar på huvudet. Istället för att lyssna på dem eller fråga vad hon kan göra för att återfå deras tillit, ber hon om ursäkt ännu en gång. För att hon har svikit deras förtroende. För att hon aldrig räcker till. För att hon inte kan lika mycket som dem. För att slippa höra kritiken och skämmas ännu mer. Hon är som en boxare som tagit emot en muta för att lägga sig i tredje ronden; slår på sig själv innan någon annan hinner fälla henne.

Nästa möte får hon ingen kallelse till, utan får veta det först efteråt. Hon förstår att det är hennes eget fel så hon säger inget.

Arga Anders är ursinnig. Vem är hon att påpeka att han har gjort fel? Som om hon är så perfekt själv. Han skriker åt henne att skärpa sig, sluta klaga på allt han gör.

– Men jag ville ju bara varna dig för …

Längre hinner hon inte han avbryter henne igen. Han struntar i vad hon säger, han vill ha respekt för sitt sätt att göra saker på. Och allt kan väl inte vara hans fel hela tiden!?! Varför är det ingen som ställer upp för honom istället för att bara klaga på honom.

Revolterande Renata tänker inte skämmas. När hon fick frågan om hon ville föreläsa om deras arbete inför en stor internationell grupp, såg hon att Mats hånlog. Han brukade kalla andra för fegisar men han han hade ingen aning om vad hon är kapabel till. Så hon sa ja, utan att veta vad hon skulle prata om. Det skulle ordna sig. Hon behöver inte Mats uppskattning, inte någon annans heller. Hon visste minsann sitt eget värde. Att hon tog en klunk ur flaskan i väskan innan hon gick in till kunderna skulle andra skita i. Hon var vuxen och fri att göra som hon själv ville.

Så här olika kan vi välja att hantera skam. Och priset är högt för dem alla, men lite olika. Skamkänslor är obekväma. Det går kalla eller varma stråk genom kroppen, vi rodnar, blir torra i munnen och hoppas att ett svart hål ska öppna sig under oss så att vi slipper bli sedda i den här situationen. Självklart gör de flesta av oss allt vi kan för att undvika känslan. Anders, Uffe, Sofia och Renata i exemplen ovan har alla tagit till en av de fyra vanligaste strategierna vi tar till:

1.Blir förbannande/ lägger skulden på andra (Anders)

2.Drar oss undan/ger upp vår förmåga att påverka en situation (Uffe)

3. Slår på oss själva/ tar på oss all skuld (Sofia)

4. Revolterar/invaderar alla tecken på sårbarhet och skam (Renata)

Ett första steg för att lära oss hantera skam är att lära känna hur vi agerar för att undvika skammen.

Ett andra är att ta reda på vilka behov som är kopplade till skammen och ta hand om dem istället för att lägga allt krut på att undvika känslan.

Jag råder ofta människor att börja leta bland behoven av acceptans värdighet och tillhörighet när de känner skam. När vi ser att det finns helt mänskliga behov bakom skammen brukar den bli lättare att bära.

Vill du läsa mer om hur du hanterar skam.