Hur vi växer i empati

Om vi följer en individs utveckling av empati- dvs förmågan att ta någon annans perspektiv - kan vi se att utvecklingen går i faser. Det är svårt för individen att uppmärksamma faserna eftersom de sker över tid, ofta är det svårt att uppfatta att någon utveckling sker eftersom det går så långsamt. Men forskare som har samlat data för att mäta utvecklingen av människors empatiförmåga kan ge ledtrådar för att påskynda den här utvecklingen. Som pedagoger kan vi ta stöd av den forskningen för att att utveckla metoder och övningar.

Att kunna eller inte kunna ta andras perspektiv, det är frågan.

De faser empatiutvecklingen sker i :

• villig att ta andras perspektiv

• kapabel att ta andras perspektiv

• ovillig att ta andras perspektiv

• inte kapabel att ta andras perspektiv

Du har säkert träffat personer som är ovilliga att ta ditt perspektiv. Det är lätt att ge upp när vi möter en sådan person eller så kanske vi stångar oss blodiga när vi försöker. Det kräver extra ansträngning från din sida men har du kan utveckla kapacitet för att hantera situationen även om det kan vara utmanande, speciellt genom att ta in att de just då inte är villiga att ta ditt perspektiv.

Du har säkert även haft samtal med personer som säger att de vill förstår dig men som ändå inte klarar av det, de har intentionen men inte kapaciteten. De samtalen kan vara mindre laddade än de när personen inte var villig, men sannolikt känner du dig ändå ensam efteråt . För goda intentioner räcker inte för att förstå någon, vi behöver även ha kapacitet.

Personer som är villiga och kapabla att ta andras perspektiv har oftast lätt att med egna ord beskriva vad du uttrycker och det kan vara väldigt skönt att få uppleva den sortens förståelse.

Vad är det för perspektiv vi pratar om?

En av de grundläggande sakerna NVC modellen hjälper oss med är att skilja på fakta och tolkning. Det vill säga att skilja på det vi ser och vad vi tycker om det. För att kunna ta någon annans perspektiv behöver vi kunna skilja på dessa två saker. Blandar vi ihop dem spelar det inte så stor roll att vi är villiga eftersom vi inte är kapabla.

Att kunna ta en annan persons perspektiv kan också innebära att vi sätter oss in i hur en annan person känner sig, för att kunna göra det behövs åter igen både villighet och förmåga. Kan vi skilja på vad vi känner och vad personen vi har framför oss känner? För visst kan jag vara glad när du är ledsen? Så vi behöver lära oss att bli så medveten att vi kan skilja våra egna känslor från andras.

Nonviolent Communication hjälper oss även att tolka våra och andras känslor. NVC föreslår att vi kan få en djupare kontakt med vår och andras motivation om vi kan se eller uppmärksamma behovet som känslorna kan visa oss. exempelvis när vi känner oss ensamma, kan vi behöva gemenskap. Eller när vi är trötta kan vi behöva vila.

När vi lär oss att använda känslor som en ingång till att förstå våra och andras motivation kan det underlätta, speciellt i laddade samtal där det annars kan vara lätt att höra kritik eller skuldbeläggande. När vi upplever oss förstådda för de behov vi har i stunden uppstår oftast en djupare kontakt.

Vi kan även förstå vad en annan person vill, vill av sig själv och av andra.

Jag har studerat och lärt ut NVC över 25 år och när jag tänker tillbaka så kan jag se mina egna utvecklingsfaser lättare. Jag känner igen mig och jag förstår varför vissa uppskattar NVC mer än andra. Jag kan se hur någon på några dagar får ett språk för sin kapacitet och samtidigt kan jag se någon annan kämpa med sitt motstånd att vilja ta en annan persons perspektiv. Så att lära sig NVC skulle kunna beskrivas som en process att både växa i förmågan att ta perspektiv och att växa i förmåga att kunna sätta ord på det.

Läs vad som kan hända när ens barn kan ta ditt perspektiv

Läs också om hur du optimerar din Nonviolent Communication förmåga.

Här lite mer inspiration om perspektivtagande

https://youtu.be/D4cV8yfgNyI