Stolthet är ett sårbart tillstånd

Uppdaterat: 23 maj 2020

– Jag är så stolt att jag klarade det!

– Vilken tid hade du?

– 5,35

– Va? Det var den värst Marathontid jag har hört.


Den här korta, men obekväma dialog hände för några år sedan. Orden gick rätt in och gjorde ont. Jag kände hur det som varit ett firande drog sig tillbaka och stelnade till.Jag hade precis klarat av Athens Marathon och var väldigt nöjd. Det var mitt första asfaltsmaraton. Fyra månader tidigare hade jag slitit av av korsbanden i höger knä så jag var superstolt över att ha slutfört projektet och över att ha tagit mig hela vägen fram till mål.



En kort tid senare frågade en annan person vilken tid jag sprungit på och jag svarade.

– Drygt fem timmar.

Jag kände mig varken särskilt stolt eller öppen när jag sa det. Det var svårt att fira min bedrift eftersom jag inte kände mig trygg att helt hålla mig till sanningen. Därför höll jag mig till den vaga informationen (som i själva verket var ganska missvisande) och kände mig inte särskilt stolt längre.


I min bok