Valde jag rätt partner?
Det börjar precis som på film, hela kroppen är varm. Känslorna är starka och kärleken total.
Det är här filmen slutar.
Verkligheten, dvs vardagen ska hanteras, disken, tvätten, räkningarna och det där andra. Vi har inte så mycket kulturellt stöd mer än att vi troligen sett våra föräldrar köra en tydlig rollfördelning.
Såg aldrig far stryka en skjorta, men det gjorde mor.
Det var en praktisk rollfördelning, den ger trygghet, effektivitet och mening. Så här långt har vi lite förebilder och idéer om hur vi ska navigera i en relation.
Nu börjar äventyret med att byta roller, prata om vem som vill göra vad?
Ska jag byta däck på bilen bara för att jag är man?
Nu jobbar vi med att frigöra oss från de roller som vi förut jobbade oss in i. Könsroller ifrågasätts, vi vänder upp och ner på de saker vi lärt oss om relationer. Vi relaterar, pratar, processar (gärna på nätterna). Det är svårt för troligen såg vi inte våra föräldrar göra det här, vilket gör att vi famlar i mörkret efter förebilder och vägledning.
Hela tiden finns den där frågan som skaver, valde jag rätt partner?
De omedvetna blir medvetet
De flesta av oss är så marinerade av idéer om hur en relation ska se ut. Förväntningar och bilder som gör att vi projicerar våra idéer på varandra. Det gör att vi inte ser varandra och vi fokuserar på de saker som vi inte gillar. Fokus är på de där 10-15% av saker som kan fungera bättre fast med en vikt som om de vore allt.
De som tillsammans lyckas ta sig genom de olika mognadsfaserna i en intim relation kan komma över krönet där frågan som skavt tappar sin röst. Ett sätt att mäta att krönet är nära är att de där 85-90% som fungerar i relationen är det som tar er uppmärksamhet. Det betyder att ni börjar se mer av varandra och vad som fungerar. Uppskattning och tacksamhet blir något som växer. Ordet "tack" används med värme.
Frågan som ALLTID kommer om relationer
Varför är det så svårt att kommunicera med sin partner?
Här är några reflektioner:
Utan en karta om hur våra relationer mognar är det svårt att ha acceptans för alla de utmanande situationer vi ställs inför i en intim relation.
Orealistiska förväntningar som bygger på sagor och filmer. Lite kulturellt stöd för hur vi ska vara i en intim relation, speciellt efter fasen då vi går bortom fasta roller.
Det är extremt svårt att förhålla sig till observationer (fakta) när vi inte ser varandra och vi inte kan skilja på våra förväntningar och vår verkliga partner.
I intima relationer kan vi låta som 2-4 åringar då sårbarheten kan öppna ställen i oss som vi inte integrerat än. Det kan bli väldigt förvirrande att kommunicera när vi inte får ihop reaktionen med sammanhanget vi är i just nu.
Det kan vara extremt svårt att veta vad man behöver. (Se punkterna ovan.)
Vi får troligen råd och stöd som inte hjälper oss med det vi behöver lära oss.
Det här var kul att skriva, hoppas det kommer dina relationer till nytta!