Vi undviker alla skam - och betalar priset för det

Uppdaterat: 21 okt. 2019


Undflyende Uffe skäms över den bristfälliga rapporten. Han har inte haft enerigi lägga den tid som behövs för att leva upp till de förväntningar han vet att chefen har på hur den ska skrivas. Istället för att berätta det och be om hjälp, sjukskriver han sig. Han svarar inte när det ringer utan ligger i soffan framför Netflix. Att han kommer att förlora jobbet finns ändå inget att göra åt. Hur det ska gå med lägenhetslånet orkar han inte tänka på. Det är ändå inget han kan göra åt.


Självhatande Sofia ber om ursäkt så snart hon kommer in i personalrummet. För femte gången den här veckan är hon sen. De andra i arbetsgruppen suckar och skakar på huvudet. Istället för att lyssna på dem eller fråga vad hon kan göra för att återfå deras tillit, ber hon om ursäkt ännu en gång. För att hon har svikit deras förtroende. För att hon aldrig räcker till. För att hon inte kan lika mycket som dem. För att slippa höra kritiken och skämmas ännu mer. Hon är som en boxare som tagit emot en muta för att lägga sig i tredje ronden; slår på sig själv innan någon annan hinner fälla henne.

Nästa möte får hon ingen kallelse till, utan får veta det först efteråt. Hon förstår att det är hennes eget fel så hon säger inget.