Att våga släppa någon nära

Mari kom till en av mina kurser i skam och menade att hon aldrig kände skamkänslor. Hon var nyfiken på hur det kom sig att hon verkade vara så annorlunda än de andra på kursen som alla menade att de kände skamkänslor vid olika tillfällen. Vi gjorde ett antal övningar utan att Mari upplevde att det berörde hennes särskilt. Hon kunde alltid borsta av sig genans eller skam genom någon logisk tanke eller genom att strunta i att engagera sig i en helt övning.

Den fjärde dagen, på kursens sista morgon kom hon fem minuter innan kursen började och stegade rakt fram mot mig. Hennes ansikte blossade och blicken var fästad vid min när hon utbrast.


- Nu vet jag hur det känns. Jag kände skam i går kväll och det var hur häftigt som helst.

När jag frågade om hon ville berätta mer beskrev hon hur hon kvällen innan mött en man som hon datat en tid. Han hade berättat att han inte längre ville träffa henne. En känsla hon inte kände igen sköljde över henne. Hon kände hur hela hon stelnade till och hur hon helst av allt ville springa därifrån på en gång. Det var när hon hörde sitt eget svar till mannen som hon förstod att hon gjorde revolt mot den skamattack som pågick inom henne.

- Ja, var och en måste ju få välja själv vad de vill göra med…

Hon hade stannat upp mitt i meningen eftersom hon insåg att det bara var en del av henne som fått prata. Den delen av henne som alltid klarade sig, kunde stänga av sina känslor och bli mer cool. Men hon var ju mer än det. Nu kom tårarna och förödmjukelsen. För en stund upplevde hon avvisandet och tankar om att hon inte dög, inte var älskad eller önskad. En våg av självförakt för sin svaghet sköljde över henne och fick henne att längta efter det där svarta hålet som kunde uppsluka henne. Men eftersom hon var mitt i vår kurs, där vi gång på gång gjorde kopplingen mellan reaktionen av skam till grundläggande mänskliga behov som acceptans, tillhörighet och värdighet, blev hon påmind om det och frågade sig själv om det faktiskt var något av dessa behov som pockade på. Hon hade insett att det främst var hennes behov av värdighet som stimulerats av att ”bli bortvald”. Hon beskrev att hon upplevde direkt kontakt med behovet av värdighet och att hon i samma stund insåg att hon var fri att välja att vara öppen med vad som pågick inom henne och inte göra som hon gjorde i vanliga fall när hon borstade av sig alla obekväma situationer eller använda sig av logik för att slippa känna. Den vändningen fick henne att faktiskt uppleva värdighet och hon kunde slappna av lite. I korta ordalag återgav hon deras konversation för mig.

- Men vänta lite. Visst är du fri att välja