Behöver vi vänta med att känna hopp eller får vi det av att agera
Uppdaterat: 25 feb. 2020
I ett av sina tal sa Greta Thunberg att "det här inte är en tid där vi behöver mer hopp, vi behöver handling". Hon utmanar oss att inte sitta och vänta på hopp om att motivera oss. Men är inte hopp viktigt? Var ska vi få energi att agera från om inte från våra förhoppningar om att det ska leda till något bättre?
Kan vi leva med ouppfyllda behov och ändå fortsätta stå upp för vad de representerar?
En av de utmaningar vi ställs inför när vi utforskar våra mänskliga behov är att vi får kontakt med smärtan av behov som inte har tillgodosett. Kanske har vi flytt från dessa behov, eller ens förnekat att vi har dem, på olika sätt under lång tid och nu vill vi möta dem. Och det gör ont. Inte konstigt att vi snabbt vill fixa och ge råd när vi ser andra lida. Så vad kan vi göra? Stannar vi bara i vår förtvivlan? När är det dags att agera? Eller fastnar vi i kravet om att vi ska ha våra behov mötta innan vi vill agera för andras bästa? Att stanna upp med vår förtvivlan (oavsett om det handlar om klimatet, en nära relation, någons insjuknande eller att ha tappat jobbet) tillåter oss att sörja. Att tillåta oss att känna all sorg inom oss, gråta våra tårar, ge plats åt hopplöshet och besvikelse skapar ett slags inre frihet. Det kan möjliggöra djupare kontakt med våra behov, tillgodosedda eller inte spelar ingen roll. Så vad är nästa steg? Även om vi inte har hopp vid tanken på hur vår värld ser ut, kan vi agera.
Vi kan välja att göra något där vi har lite glädje eller lita på att vi åtminstone inte gör hotet mot klimatet större. Vi kan se till att bli vän med någon som är olik oss eller att hjälpa en främling på gatan. Handlingar i sig kan tillgodose vårt behov av hopp och även om hoppet inte fanns där innan så kan det växa när vi handlar i enlighet med sådant vi värderar. När vi agerar får vi kontakt med vår kraft och vår möjlighet att bidra. Vi blir varse om att vi kan göra skillnad, både för oss själv och andra och det kan ge fler idéer om hur vi vill agera.
Vad behöver du för att agera - även om du inte känner hopp?