Ditt barn är inte du


”När jag var i din ålder hade jag minsann redan börjat jobba”.

”I din ålder visste jag redan hur man lade tak på hus”

”När jag var lika gammal gick jag hela vägen, 3 kilometer varje dag, till och från skolan”.


Hur många av oss kände inte frustration när våra egna föräldrar (eller mor- och farföräldrar) försöka lära oss något eller läxa upp upp oss genom att berätta om sin egen barndom. Och handen på hjärtat, hur många gånger kommunicerar du på samma sätt till dina barn och tonåringar?



Vad är egentligen syftet med det här sättet att säga saker? Och når det fram med det budskap vi vill sända? Låt oss först ta en titt på vad vi egentligen gör när vi uttrycker oss på det här sättet.

Först och främst är det jämförelser. Vi jämför vad de klarar av och utför mot vad vi klarade av och gjorde.

Jämförelser är bra för vissa saker, som att exempelvis avgöra vilken av två vägar till stranden som är kortare, vilka byxor som får mig att se smalare ut eller vilka husfärg som blir billigare per kvadratmeter. För andra saker, som mänskliga relationer är det sällan särskilt värdefulla.

Jämförelser tenderar snarare att skapa avstånd mellan oss och dem vi kommunicerar med, än att föra dem närmare oss.

För det andra upplevs den här typen av kommentarer som ett skuldbeläggande, eller i värsta fall som ett hån. Vi tror kanske att det ska vara inspirerande att höra om hur duktiga vi var men vem hör det här som peppande. Snarare hör tonåringen ”Du borde vara lika bra som jag var” eller, ”Du borde kunna det här nu” och vill hellre skapa avstånd från dig än att lyssna mer på dig.


Och om vi ser närmare på uttrycken så låter de som dolda önskemål om att bli hörd antingen i sin smärta eller i sitt firande. Om det är behovet att tonåringen ska förstå att jag minsann inte hade det så lätt, så varför inte säga just det? Eller kanske blir du lättare hörd om du ber någon av dina vänner lyssna på dig istället för din tonåring som ju lever sitt tonårsliv i nutid? Kanske skäms du för något ditt barn gör eller säger, de är ju en slags förlängning av dig själv, och vill bli hörd i det? Det är tufft att se dem gå sin egen väg när du anar att den kommer att gå till ett ställe du inte skulle rekommendera ens till din värsta ovän. Skulden och skammen kan verkligen få oss att kommunicera vår smärta på sätt som inte är särskilt konstruktiva men det är inte tonåringens ansvar att ta hand om vår smärta. De har dessutom ofta nog med att hantera sina liv utan att känna mer skam än vad de redan gör, så använd dina vänner till att bli hörd, snarare än att förvänta dig det av din tonåring.


Om du upptäcker att dina ”När jag var i din ålder…” meningar egentligen är ett uttryck för firande och stolthet kanske samma sak gäller. Vem vill höra om hur nöjd någon annan är när de själva just har misslyckats med något eller sliter med att lära sig något. (Dessutom brukar minnen förvanskas en hel del under åren. Det som vi kallar ”alltid” kanske hände ett par gånger.)


Ditt barn är inte du.


Vi har halva priset på vår sorteringslåda just nu för att bidra till fler bra samtal.

Vi har fler handledningsamtal just nu än vi brukar, och den möjligheten finns även för dig. Hör av dig om du vill ha hjälp att sortera eller förbereda dig inför någon utmaning.


278 visningar

Om bloggen:

Vi skriver om olika områden i korta 1-5 minuters bitar.

Vill du lära dig att få ihop helheten är du välkommen på våra utbildningar där vi tränar på att gå från teori till praktik.

 

Läs mer om oss som skriver här.

Liv Larsson & Kay Rung 

Online Årsutbildning i Nonviolent Communication
Varför alla har rätt, men ingen har helt rätt

Utbildningar

NVC_esfl_3_400.jpg

Köp boken här!