Ditt barn är inte du


”När jag var i din ålder hade jag minsann redan börjat jobba”.

”I din ålder visste jag redan hur man lade tak på hus”

”När jag var lika gammal gick jag hela vägen, 3 kilometer varje dag, till och från skolan”.


Hur många av oss kände inte frustration när våra egna föräldrar (eller mor- och farföräldrar) försöka lära oss något eller läxa upp upp oss genom att berätta om sin egen barndom. Och handen på hjärtat, hur många gånger kommunicerar du på samma sätt till dina barn och tonåringar?



Vad är egentligen syftet med det här sättet att säga saker? Och når det fram med det budskap vi vill sända? Låt oss först ta en titt på vad vi egentligen gör när vi uttrycker oss på det här sättet.

Först och främst är det jämförelser. Vi jämför vad de klarar av och utför mot vad vi klarade av och gjorde.

Jämförelser är bra för vissa saker, som att exempelvis avgöra vilken av två vägar till stranden som är kortare, vilka byxor som får mig att se smalare ut eller vilka husfärg som blir billigare per kvadratmeter. För andra saker, som mänskliga relationer är det sällan särskilt värdefulla.

Jämförelser tenderar snarare att skapa avstånd mellan oss och dem vi kommunicerar med, än att föra dem närmare oss.